Växte upp på havet de blå
Publicerad: 23/5, 2021
Camilla arbetar med rehabiliterning och hjälper folk med hälsa. Hon arbetar mycket med lymfsystemet och har startat konceptet Lymfpromenader.
Camilla är värmlänning vilket hörs på rösten, hon flyttade till utlandet när hon var 2,5 år.
Pappa var född i Karelen och växte upp i Sörmland.
- Han ville inte vara kvar där utan ville bli pilot, berättar Camilla, men han var med om en olycka då trumhinnan sprack så han kunde inte bli pilot längre. Han blev i stället telegrafist och kom in i flottan och sen blev sen sjöman och fick jobb som telegrafist på en båt som gick mellan England och Spanien. Båten hette Patricia minns Camilla det var en av svenska Lloyds båtar som hade sin hemma-hamn i Göteborg.
De hade en annorlunda och spännande uppväxt då de förutom att ibland vara med ombord så växte de upp i England och Spanien jag och min 2 år äldre stora-syster. Vi var med på båten mamma, pappa, jag och min syster.
-Pappa hade en stor hytt på båten då han var Radio-officier så vi hade det riktigt bra ombord, berättar Camilla På båten fanns det utomhuspool men jag var för liten för att bada i den för det gick höga vågor även i poolen när det blåste ute till havs. Vi bodde inte bara på båten utan vi hyrde också ett hus i South Hampton och i spanska provinsen Biscaya i Baskien där vi hade ett hus i den spanska hamn- och industristaden Bilbao. Ibland kom det sig att vi bodde i husvagn och åkte runt i Europa då min pappa var en riktig äventyrare säger Camilla och myser.
När Camilla var 7 år och skulle börja skolan så flyttade dom hem till Värmland igen. Resorna med att de följde med sin pappa och levde med honom ombord fortsatte under åren då hennes pappa började jobba på lastbåtar. De reste då bland annat till Egypten, Israel, Kanada och Norra Afrika
- Han ville ha oss med, säger Camilla och han lät oss vara med och jobba lite med olika grejer i köket, kiosken och städet som han sen ersatte oss med pengar ur egen ficka.
Camilla berättar sen att hon var ensambarn väldigt mycket och något som nog påverkat henne i livet med att inte kunna anknyta till relationer.
-Jag skaffade hund själv berättar Camilla och det var väldigt fint och tryggt att ha en hund hos sig för det var lite läskigt att vara ensam hemma då pappa jobbade borta på veckorna och mamma jobbade också mycket kvällar ett tag under min uppväxt så jag var mycket ensam minns hon..
Senare i livet när Camilla växte upp och gick ur grundskolan så började hon gymnasiet i Karlstad där hon gick 2 år av 3 år på Samhällsvetenskaplig linje med Estetisk inriktning. Hon fortsatte 3:e året i USA och gick High school i Texas. Där fick hon mycket positiv energi och har idag kontakt med några fortfarande därifrån.
Efter pluggandet flyttade Camilla till sin syster i Stockholm men det dröjde inte länge förrän de åkte iväg tillsammans till Västindien för att jobba.
-Vi jobbade som Cocktail Waitress, säger Camilla och vi hade verkligen highlife på båten.
När hon kom hem till Sverige igen så åkte hon raka vägen till Värmlandia hälsohem på egen vilja. Vi tjänade väldigt mycket pengar i Västindien, vi festade väldigt mycket så jag kände att jag ville vara på hälsohem för avmagring och behövde verkligen komma bort från allt stoj. Fick sen lappsjuka så mamma och pappa fick komma och hämta mig, säger Camilla och skrattar.
Det var nog där jag kom då in på hälsobiten men läste även media och kommunikation så lite av min dröm att bli journalist kom ju med här.
Sedan läste Camilla media i Karlstad i ett år och efter det så fick hon jobb på båt igen som konferensvärdinna och det var båten som fanns före båten Estonia som nog alla kommer ihåg som den båt som tragiskt nog förliste 28 september 1994 och så många olyckligt omkom.
Efter jobbet på båten gick hon en turistutbildning och jobbade som mässvärdinna för Estlands båtar och då blev hon erbjuden att bygga upp verksamheten kring informationsdisken.
- Men jag tackade nej och tur var det för det var min smala lycka för annars hade jag varit med på båten som förliste, berättar Camilla. De hade konferens på den båten företaget jag tackad jobbmässigt nej till och tur för mig för det var många som omkom.
Scandinavian Seaway i Göteborg blev sedan nästa jobb för Camilla. Hon bodde då med en pojkvän hon träffat. Hon jobbade också på Götakanalbåten Wilehlm Thamm som hade julbord.
- Jag kom sen in på en arbetsrehablitering-utbildning och det kändes inte riktigt 100 som det jag ville göra men jag träffade en person där som nämnde om ett stipendie som man kunde söka för att åka utomlands och jobba som arbetsterapeut med ett projekt i Nepal och det hängde med i mina tankar.
En dag var jag på loppis och såg en kista jag ville ha så när jag betalade kistan så gick pengarna gick till Nepal. Sedan var det en artikel om utlandstjänst och det fick mig att påminnas om att det hade varit kul att åka och jobba utomlands igen så samma höst kom det sig att jag sökte stipendiet jag hört talas om. Jag hade sån tur att jag fick stipendiet och lite häftigt vara att jag nog var den första som fick detta stipendiet.
Jag hamnade då tack vare stipendiet i Nepal där jag jobba med ett projektattitydsförändringar gentemot personer med funktionsförhinder, berättar Camilla.
I Nepal är det otroligt mycket människor som är outbildade, berättar Camilla. Om det blir fel på ett barn så tror dom att det är någon häxkraft som ligger bakom. De kunde låsa in funktionshindrade barn för det var en synd och skam för familjen och byn. Mamman blev oftast blev mamman anklagad och dåligt behandlad på grund av barnet.
NHR och NVA och Röda Korset hade ett samarbete så Camilla var där och skulle undersöka hur beteendet förändrats under de 4 år som projektet hade pågått. Barnen hade genom projektet fått hjälpmedel och vara i ett träningscenter.
-Det roliga var att det hade förändrats till det bättre, säger Camilla som också berättar att hon går på impulser och låter nyfikenheten styra.
Hon åkte sen på en resa där inte hennes syster ville följa så det blev istället att söka andra att prat med så hon kom där i kontakt ute på akterdäck, med en tjej som är sjuksköterska och som nu blivit hennes bästa kompis.
-Jag berättade där på båten för henne att jag gått upp mycket i vikt och hon berättade att hon hade fått lymfmassage i Turkiet. Vi snackade då om att leta upp detta i Sverige och hittade via google en kvinna som är guru inom lymfpassage, berättar Camilla. De åkte till henne och bastade i hennes IR-bastu och och de började sen en utbildning via denna kvinna så de blev lymfmassörer. Camilla berättar att hon sen fortsatte j och läste färdigt den utbildning hon påbörjade 2 år tidigare och blev när den var klar medicinsk lymfterapeuft.
Idag arbetar Camilla förutom med fysiska patienter även med internetbaserad rehabilitering.
-Jag lär de som inte orkar gå till sjukvården eller som inte får den hjälp som de borde få genom traditionella vården hur de kan få hjälp. Det är så få som känner till om lymfsystemet och det finns så mycket att göra med lymfsystemet, säger hon.
Camilla började sommaren -20 med att ha kurser för de som ville lära sig lymfpromenader.
Hon håller nu på att utbilda folk som ska lära sig online att utföra lymfpromenader på egen hand och hon håller på att certifiera lymfpromenadkursledare vilket jag (skribent) har nappat på och det är väldigt intressant och bra upplägg denna utbildning och det är otroligt bra för kroppen. och då jag har haft Covid, 2 ggr förra året och varit väldigt stillasittandes under flera månader så Camillas nya koncept med Lymfpromenader kom verkligen lägligt in i mitt liv,
Camilla avslutar med att berätta att intresset för Lymfsystemet kom hon i kontakt med i Nepal, för i den Ayervediska och Österländska kulturen är man väldigt medveten om hur lymfsystemet påverkar kroppen.
-Det första dom fråga är hur ens lymfsystemet mår? Där är det även alltid så att när man fött barn så kommer det en kvinna som kallas för Aua dit och då masserar hon armar, ben och mage för att kroppen ska dräneras på vätska. Dom har inget socialförsäkrings-system, berättar Camilla utan dom bygger upp hälsosystemet själva. Många kvinnor mår väldigt dåligt efter en förlossning och hade mått mycket bättre om de hade fått lite omvårdnad med massage efter en förlossning.
Läs mer om Camilla
Text: Eva-Lena Ivarsson Foto: Camilla Rastas