Ogräs - finns det?

Publicerad: 20/10, 2019

Eftersom jag är bonde född har jag givetvis med mig mycket från min barn- och ungdom som hör till den kulturen. Inte minst synen på det som kallas ogräs. Min far förbjöd t ex odling av ringblommor, som han ansåg var ett förskräckligt ogräs. Med ålder och egen erfarenhet har min syn förändrats och sammanfaller numera med min gode vän Eva Selstams. Sven Stolpe, en av sin samtids stora kulturpersonligheter, ansåg att sjuksköterskor var viktiga kulturbärare och hittade ofta högkvalitativ skönlitteratur i deras bokhyllor. Eva är f d sjuksköterska och passar väl in i Stolpes bild.

Runt vårt hus finns en trädgård som är… varierande, skulle man kunna säga om man är en välvillig själ. Det betyder i verkligheten att delar av trädgården är acceptabel, ibland till och med riktigt fin medan andra delar helt klart inte når upp till samma nivå. För det mesta tycker jag om att gräva i jorden, plantera nya växter eller rensa ogräs, men ibland är det mest jobbigt.
En dag, efter någon timmes rensande, fick jag en, i mitt tycke, rolig idé. Varför inte ”inventera” vilka ogräs som växer i vår trädgård? Man blir inte dummare av att lära sig lite om de så kallade ogräsen. Jag är pensionär och gör som jag vill med tiden och ogräsinventering måste ju dessutom betraktas som ett gratisnöje. Alltså bara att sätta igång! Inte kunde jag ana att det skulle bli som en skattjakt att leta upp och med hjälp av den 696 sidor tjocka ” Den Nordiska Floran” från 1992, försöka klura ut vilken växt jag hittat. Denna inventering har inneburit att jag sprungit ut och in i huset och lagt ner mer tid på att spana in och examinera ogräs än att göra sedvanligt trädgårdsarbete! Innan sommarens slut hade jag hittat 60 olika arter! Ibland var det en kamp att bestämma vilken art det rörde sig om, lättare var att se familjetillhörighet. Tag till exempel maskros, det vet väl alla hur en maskros ser ut! Ja visst, men var det en sandmaskros, ängsmaskros, strandmaskros eller ogräsmaskros? I vårt fall rörde det sig om sandmaskros och ogräsmaskros. Ibland är två växter så lika att det kanske bara är på frönas olikartade utseende man kan skilja dem från varandra. I kluriga fall har jag fått hjälp av en mycket växtkunnig person. Men ibland har det varit svårt även för honom.
Växternas namn får en ibland att tänka på en visa som skulle kunna vara sjungen av Alf Hambe eller Maritza Horn. Vad sägs om Pipdån, Bitterpilört, Snärjmåra, Skatnäva och Ärenpris?
Allteftersom jag läst om de olika växterna, tittat på dem genom förstoringsglas och läst om deras egenskaper har jag börjat undra hur vi generaliserande kan kalla dem ”OGRÄS”? Visst, de växer där vi inte vill ha dem, men nog skulle nåt annat ord göra dem mer rättvisa. Kanske helt enkelt vilda växter?
När jag nu i mitten av oktober ser tillbaka på växtsäsongen kan jag konstatera att mitt förhållande till ”ogräs” har förändrats. De är inte bara ogräs längre. Visserligen vill jag lika lite som tidigare ha hela gräsmattan full med maskrosor, brännässlor i häcken, åkermolke bland rosorna eller revormstörel bland liljorna men efter att ha studerat blad, stjälkar och blommor under lupp kan jag säga att våra odlade växter inte är vackrare i detaljerna än ogräsen. Så från och med i år kommer bland andra småsporre, svartkämpe och mattram att hälsas välkomna i den här trädgården!


Eva Kihl Selstam
2019-10-17



Artikeln publicerad genom webbtidningen https://fjordarochfolk.se